Text: Gustaf Andersson / Foto: Glenn Mattsing & CooperKinetix
Ramona Karlsson är mitt uppe i en stor rallycrossatsning. Nyss hemkommen från EM-premiären i belgiska Mettet har förberedelserna inför nästa tävling redan inletts.
– Känslorna efter premiären i Belgien är lite blandade, berättar hon över telefon några dagar efter hemkomsten.
Ramona plockade poäng i sin första supercartävling tack vare en heatseger och en andraplats(med punktering). Men ett sönderkört styrstag efter en kollision under första dagens andra tävlingsomgång satte stopp för vidare avancemang.
– Jag var väldigt inställd på att ta mig till semifinal, men jag är ganska nöjd ändå eftersom vi inte kört bilen så mycket. I supercar är nivån på förarna väldigt hög och med tanke på förutsättningarna kom jag ändå ganska långt.
Det handlar om ytterst små marginaler i mycket höga hastigheter. Förarna kämpar hela tiden med att finna en balans mellan att gasa fullt och att vara lagom tuff i närkamperna så att bilen inte går sönder.
– Skillnaden mellan rally och rallycross är ganska stor faktiskt. I rally handlar det mer om uthållighet, gör man ett misstag i en kurva kan man ta igen det efter tio kurvor. Men i rallycross är det mycket mer intensivt med korta heat och få varv på banan. Minsta lilla misstag kan vara ödesdigert. Dessutom är det fyra andra dårar man har på banan som kan ställa till det för en, säger Ramona och skrattar.
Hon avslöjar att hennes Akilleshäl tidigare varit att hon velat för mycket i början, något man inte har råd med om man ska gå vidare till semifinal och final.
– Min taktik nu under tävlingen var att tagga ner lite i början och försöka öka farten successivt.
På en rallycrossarena är det full aktivitet överallt och för att hitta fokus gäller det att leta upp en lugn plats.
– Innan racen stänger jag in mig i en bubbla. Jag sätter mig för mig själv i några minuter, helst i bilen med hjälmen på, för att mentalt gå igenom hur jag ska köra banan och vad jag kan ändra om jag redan kört ett heat. Bara andas och hitta ett lugn.
Ibland kan det bli extra stressigt innan start av olika anledningar, som nu i helgen när Ramona fick punktering i ett heat vilket resulterade problem med diffarna. Denna gång gick det bra tack vare hennes duktiga mekaniker. Men som både förare och teamchef är det mycket att tänka på. På kort tid gäller det att hitta rätt fokus, något Ramona är bra på tack vare en annan sport som hon tidigare var mycket aktiv i – pistolskytte. En riktig koncentrationssport som hon vunnit flera juniormästerskap i.
Revansch i Tyskland
Helgen den 19–21 juni väntar nästa tävling för Ramona. Denna gång i Estering, Tyskland. Till dess kommer hennes team utveckla bilen ytterligare och hitta några nya inställningar. Även nya testkörningar kommer att hinnas med. Hon är hungrig på revansch och vet redan nu vad hon kan göra annorlunda för att gå längre och plocka fler poäng.
– Jag kommer tillbaka starkare. Rent körmässigt vet jag vad jag har att utveckla, plus att det är en bana som jag kört innan. Den är extra känd för att ha en förstakurva som är väldigt avgörande. Det gäller att vara först in, och eftersom jag har en väldigt startsnabb bil borde den passa speciellt bra där, säger hon självsäkert och hyllar därefter sitt egenplockade team:
– Jag har bland annat anlitat mekaniker från Ingvar Gunnarsson Motorsport som byggt om bilen från början. De anses vara bland de bästa bilbyggarna i världen och självklart känner jag mig helt lugn med dem. Men det gör jag även med resten av teamet som alla skötte sina uppgifter i Belgien.
Dubbla roller
Att både vara förare och chef i samma team är inget ovanligt inom rallycrossen i stort. Men däremot i världstoppen. Där är förarna bara förare och behöver i princip endast fokusera på körningen. Ramona menar att guldläget hade varit att ha det som de flesta av hennes konkurrenter, men att det även medför många fördelar att också vara teamchef.
– Jag tycker det är väldigt kul att ha koll på alla bitar runtomkring, att dra ihop hela satsningen och att hålla kontakten med alla sponsorer. Jag inbillar mig att jag kan både köra och vara chef, i alla fall känns det inte som att jag tappar fokus på körningen vilket är det viktigaste.
Förutom att vara en skicklig förare är Ramona synnerligen även en driven och erfaren entreprenör som vet vad som krävs för att lyckas.
– Under rally-VM 2012 drev jag mitt egna team. Det gör jag nog aldrig om, för i rally blir det så mycket mer. Vi körde i Sydamerika och på Nya Zeeland och det blev väldigt mycket med logistiken och saker som var tvunget att fixas på plats. Där var en person att driva ett helt team alldeles för lite, speciellt eftersom jag dessutom körde bilen.
– Rallycross är bättre på så sätt att allt är samlat på ett ställe. Man får en bättre överblick. Det blir lättare att inte komma stressad till start än i rally.
Positivt att vara tjej
När man pratar med Ramona är det svårt att komma från det som gör henne så unik – att hon är ensam kvinna i en totalt mansdominerad bransch och sport. På frågan om hon får kämpa hårdare än hennes manliga konkurrenter för att få respekt svara hon:
– Det är svårt att svara på eftersom jag aldrig varit kille. Men så är det nog. Jag får bemöta många fördomar och upplever att jag måste bevisa innan jag får respekt. Som när jag vann finalen i rally-SM i fjol i tuff konkurrens, då var 99 procent av fallen positiva reaktioner. Men så fanns det även någon som hade skrivit ”vad är det för nivå på SM-rallyt när en tjej kan vinna?”. Helt accepterat är det inte. Men jag har hållit på så länge och är därför ganska luttrad.
Skulle hon ta åt sig av allt hon får höra hade hon förmodligen slutat för länge sedan, menar hon. I stället vänder hon på det och ser det som en drivkraft, en motivationshöjare. Dessutom finns det fördelar med att vara ensam tjej, som att Ramona får extra mycket uppmärksamhet från media vilket i slutändan gynnar hennes karriär.
– PR-mässigt har jag fördelar. Alla som söker sponsorer försöker hitta saker som gör att just de sticker ut för att kunna marknadsföra sig. Där har jag en automatisk fördel med att vara ensam tjej. Det negativa med det är att jag får fler ögon på mig med ökad press som följd, men det har jag lärt mig tackla med åren. Jag tycker det är mer positivt än negativt att vara ensam tjej.
Samtidigt vill hon inte proklamera att ”tjejer kan” eftersom det borde vara självklart och naturligt från början att män och kvinnor kan köra bil lika bra. Motorsport sticker faktiskt ut just av den anledningen att båda könen kan tävla på lika villkor eftersom det inte finns några direkta fysiska hinder – till skillnad från de flesta andra sporter. Trots det är könsfördelningen snedvriden.
– Överlag är det tyvärr färre tjejer som intresserar sig för bilsport. Vad det beror på vet jag inte, men procentuellt sätt är det få som håller på och därmed få som lyckas. Skulle fler tjejer bli intresserade skulle fler bli bra.
För två år sedan drog Ramona igång Young Female Drivers, ett projekt med målet att följa och stötta unga kvinnliga förare. Under projektets första period var Ramona väldigt aktiv och anordnade flera träffar tillsammans med de medverkande tjejerna, men eftersom det tog för mycket tid från hennes eget tävlande är hon i dag mest en mentor som de kontaktar.
– De ringer mig när de har funderingar och rapporterar hur det går, vi träffas sinsemellan och hänger på tävlingar. Tjejerna håller på med olika sporter som crosscart, rallycross, folkrace och rally, men alla är faktiskt igång och tävlar vilket är skitkul.
– Tyvärr slutar många tjejer i tidiga år, innan de lyckats få tillräckligt mycket skinn på näsan. Och jag själv saknade en mentor när jag var ung. Då tänkte jag ofta att ”va gött det hade varit att ha en tjej att ringa och fråga”. Speciellt i unga år när man kanske känner sig lite ensam och udda. Det vill jag hjälpa till med!
Snabbare än formel 1
Första gången Ramona Karlsson skulle testa en supercar hade hon höga förväntningar. När hon väl satt bakom ratten och tryckte ner gasen var reaktionen kraftigare än hon hade trott. Bilen med 600 hästkrafter sköts i väg som en kanon. Från noll till hundra kilometer i timmen på under två sekunder, snabbare acceleration än en formel 1-bil. ”Som en explosion under häcken!”.
– Ja det var en mäktig känsla. När jag ens fattat att bilen var i väg skulle jag lägga i nästa växel. Och väghållningen är sjukt bra. Det går att ta kurvor med min Volkswagen Scirocco i hastigheter som man knappt tror är möjligt. Helt sjukt!
Tanken på att gå över till rallycross kom i fjol, något som förvånade många eftersom det gick väldigt bra för Ramona i den högsta rallyklassen. Förklaringen är enligt henne enkel:
– Jag ville göra en ny internationell satsning i min karriär och eftersom rallycross är världens snabbast växande motorsport var valet enkelt. Dessutom är det en sport koncentrerad på en arena där det är lättare att få sponsorer och som är både publik- och tv-vänlig. Jag har helt klart satsat rätt!
Att ha ett eget EM-team i sporten i ett tidigt skede är enligt Ramona viktigt, inte minst för att utvecklingen kan gå snabbt. Många tror att rallycross till och med kommer att växa ikapp formel-1 på bara cirka fem år.
– Och då handlar det plötsligt om sjuka pengar!
Aldrig rädd
När man kör rally eller rallycross är det små marginaler man spelar på hela tiden. Vad som helst kan hända när som helst med förödande konsekvenser som följd. Att då inte vara rädd när man sitter bakom ratten är anmärkningsvärt. Men Ramona menar att det tar bort för mycket fokus.
– Jag är aldrig rädd i rallycross. Visst det kan hända otäcka krascher, men det tänker jag aldrig på när jag kör. Däremot tycker jag det är värre i rally, där är riskerna större med fler dödsolyckor. Rally är en farligare sport än rallycross. Jag var aldrig rädd när jag körde rally, men har varit med om några situationer där det kunde gått riktigt illa.
På en bergssträcka under VM-premiären i Mexiko för något år sedan kunde det ha slutat riktigt illa för Ramona och hennes dåvarande kartläsare Miriam Walfridsson. Duon var bara någon meter från att köra utför ett stup.
– Jag missbedömde underlaget. Ett misstag som kunde lett till att vi båda hade dött.
Vägen övergick från en väldigt mjuk grusväg till väldigt hård grusväg (rullgrus med dåligt fäste), vilket Ramona inte hade uppmärksammat. Miriam läser en not ”två hundra meter sedan trippelvarning höger ett”, en jättefarlig vinkelkurva åt höger. En trippelvarning på denna sträcka innebär sannolikt ett stup. Så när Ramona väl bromsar på en punkt som hon tror är tillräcklig visar det sig vara för sent för att kunna ta kurvan.
– Jag får inte stopp på bilen. Det enda jag kan göra är att dra i handbromsen och få sladd och försöka ta kurvan i alla fall. Men jag inser tidigt att det inte går. Som tur var ligger det ett mjukare underlag i yttern på kurvan som vi glider ut i och som vi tuggar oss fast i. Vi får stopp på bilen. Bara en och en halv meter från stupkanten. Det var nära!
Känslorna kommer över dem på en gång. När bilen väl står still drar de en lättnandens suck och ser på varandra. Ramona säger ”Äh nu skiter vi i det här och åker hem och skaffar barn i stället!”.
– Ha ha! Värsta megaperspektivet på tillvaron. Det var den sista sträckan den dagen så vi rullade i mål ganska snart efter. Senare på hotellet talade vi igenom vad som hänt och ju mer vi pratade desto mer insåg vi att det var värt alla dessa risker. Men efter händelsen höll jag faktiskt igen på liknande bergsträckor, just för att jag hade svårt att släppa det som hänt helt och hållet.
Numera behöver hon tack och lov inte oroa sig lika mycket eftersom rallycross, enligt henne själv, är en säkrare sport på så sätt att det inte finns stup man kan åka ut för eller träd man kan köra in i.
– Visst kan det hända olyckor, men inte med samma risk för livsfara. Men den främsta anledningen till att jag bytte är nog spänningen och adrenalinet jag får i den bil jag kör. Jag älskar att det är så intensivt och extremt med många närfighter. Dessa ordentliga urladdningar på kort tid triggar mina tävlingsnerver.
Namn: Ramona Karlsson
Yrke: Förare och teamchef
Bor: Kil, Värmland
Varför rallycross?: Jag kör en av världens snabbaste och mest extrema bilar, det är explosivt med täta närfighter, vi slåss om tusendelar av sekunder – och allt detta inför tusentals människor som älskar motorsport. Det kan inte bli bättre!
Bästa egenskaper: Viljestark, vinnarskalle och positiv
Sämsta egenskaper: Tankspridd, tidsoptimist och dåligt tålamod
Bästa motorsportsminnen: Första sträcksegern i rally-VM i Nya Zeeland 2012 och rallycross-heatsegern i Höljes 2014.
Sämsta motorsportsminne: När rallybilen brann upp i Nya Zeeland.
Övriga intressen: Fysisk träning, utomhusträning och husrenovering
Jag gillar: Människor som ser möjligheter, självdistans, att skratta tills jag grinar och choklad
Jag ogillar: Oempatiska människor, respektlöshet, cancer och krig.
Läser helst: Facklitteratur, motorsporttidningar och humorserier
Äter helst: Indisk mat
Kuriosa: Jag kan läsa snabbt, är rädd för höjder och ibland spelar jag piano tvångsmässigt om nätterna eftersom jag ibland får för mig att jag måste lära mig en ny låt innan jag lägger mig – oavsett hur lång tid det tar.
