Sverige har en lång tradition inom facklig verksamhet, men inledningsvis kretsade arbetet främst kring arbetarrörelsen. Senare växte en stark facklig rörelse fram även bland akademiker. Saco kom till som en följd av att unga akademiker ofta erbjöds osäkra anställningar med dåliga villkor. Något som organisationen fortfarande arbetar med dagligen.
– Vi samverkar med våra medlemsförbund som vill förbättra villkoren för sina yrkesgrupper, till exempel läkare, ingenjörer, arbetsterapeuter och veterinärer, inleder Saco:s ordförande Göran Arrius.
Saco är en centralorganisation som består av 22 fackförbund. Sacofederationen är aktiv i olika politiska frågor av betydelse för akademiker och försöker påverka makthavare i olika sammanhang.
– Det är viktigt att påpeka att vi och våra medlemsförbund är partipolitiskt obundna. Inom Saco finns det givetvis medlemmar av alla politiska kulörer, vid senaste mätningen var det precis jämnt mellan blocken.
Göran Arrius berättar att strax över 70 procent av tjänstemännen och akademikerna i Sverige är organiserade i fackförbund, vilket är högre än för arbetare. Samtidigt har organisationsgraden sjunkit under de senaste åren. Arrius säger att organisationsgraden som bäst har legat på omkring 80–85 procent.
Saco arbetar bland annat med frågor som rör kvaliteten på högre utbildningar, övergången mellan utbildning och arbete och integrationen av akademiker med invandrarbakgrund. Göran Arrius ser bara positiva fördelar med att vara fackligt ansluten och hoppas att Sacos arbete ska få fler att bli medlemmar i förbunden.
– På dagens arbetsplatser finns det reglerade arbetstider, löneavtal och sjukskrivningsrätt därför att fackförbundet har förhandlat fram villkoren. Det har alla nytta av, även anställda som inte har anslutit sig till facket. Tack vare våra medlemmar kan vi påverka och det tänker vi göra även i framtiden.
