Malmsjö skolan ligger belägen i ett nästan lite lantligt område i utkanten av Tumba i Botkyrka kommun. Skolan som har funnits under många år, renoverades 2011 och har fina och fräscha lokaler. Den skola som idag drivs med ett stort engagemang har tidigare genom åren haft en negativt nedåtgående spiral.
– De senaste åren har det varit väldigt turbulent med många rektorsbyten och hög omsättning på personalen. Det har medfört frustrerade föräldrar som vill ha en bra skolgång för sina barn och tyckt att eleverna inte fått den utbildning och studiero som behövs, säger Johnna Gilljam som är rektor på skolan sedan ett år tillbaka.
För tre år sedan började skolinspektionen uppmärksamma det klimat och brister som rådde på skolan, vilket gjorde att en ny skolledning nu finns på plats och arbetar aktivt för att förändra skolan i positiv riktning.
Lärarbristen har varit en orsak till problemen som skolan haft, något som de idag lyckats vända då man under det senaste året gått från en lärarbehörighet på 40 till över 70 procent.
– Det är en utmaning för alla Sveriges skolor eftersom det råder en viss lärarbrist men vi har visat på att vi är en skola i förändring. Vi jobbar successivt med att uppnå våra mål med vilken slags skola vi vill ha samt att öka behörigheten, säger Johnna.
Johnna känner att hon bara under året som gått har hunnit göra stora förändringar och menar att hon genom sitt yrke som rektor verkligen vill göra skillnad.
– Jag tror att bland det viktigaste man kan göra i samhället, är att jobba med barn och ungdomar. Jag tror också att jag har förändrat synen på varför vi är här, hur man kan vara en del av lärandet och att eleverna känner att de vuxna bryr sig om dem.
På skolan går cirka 460 elever i årskurs F-9 och skolans fokus ligger idag på att skapa en skola med trygghet och studiero och elever som känner motivation att lära.
På skolan arbetar man med öppna dörrar för att jobba mer integrerat och skapa fler samarbeten. Här är det kollegiala lärandet en viktigt grund, som man ständigt jobbar för att uppnå.
Några av deras gemensamma projekt som de idag jobbar med, är bland annat hur de ska bemöta barn med NPF-svårigheter och hur man arbetar för att få aktiva klassrum med ett aktivt lärande.
– Vi genomför klassrumsbesök där vi tittar på vad som händer i klassrummet och nu råder ett helt annat klimat mot för tidigare. Det finns en medvetenhet om varför man är i klassrummet.
Johnna förklarar att det idag finns fler barn med diagnoser, vilket skapar utmaningar då eleverna ska passa in inom samma fack men har olika förutsättningar.
– Idag är vi dock mer upplysta och vet att det inte är dålig uppfostran som gör att barn inte kan sitta stilla, därför tittar vi istället på vad vi kan göra. Det finns en större medvetenhet kring att barn inte vill göra dåligt ifrån sig. Det gäller att tillrättalägga läromiljön och jobba så brett som möjligt och det är en utmaning. Vi vill att eleverna ska stanna i klassrummet istället för att avvisas.
På skolan har de infört något som kallas pedagogisk elevhälsa, där de tittar på vad som fungerar för eleven och utgår sedan därifrån för att skapa fler fungerande lektionstimmar.
Skolan har också infört så kallade morgonpass, där alla elever börjar sin dag med att under tjugo minuter träffa sina mentorer och klasskamrater. Här går man igenom scheman och läxor och eleverna får varje dag chans att prata med sina mentorer. Skolan arbetar också med värdegrundsarbete under morgonpassen där eleverna får lära sig att reflektera och uttrycka sina åsikter.
– Jag har uppfattat att eleverna tycker att det här är väldigt bra då de vet vad de ska göra och behöver träna på. Här får eleverna träffa sina mentorer och lärarna som ska vara mentorer ges tid till att vara det, vilket ger ett vinnande koncept.
På skolan har man höga förväntningar på eleverna, det vill säga att de passar tider, har sovit och ätit innan de kommer till skolan. Samtidigt ser de till att de som har svårigheter får hjälp.
– Jag tror att den största förändringen vi gjort är att vi fått in struktur och rutiner, det fanns nästan inga alls men det är grundläggande för att en skola ska må någorlunda bra. Det utgör den största och viktigaste skillnaden just nu.
