Det började med ett byte i tonåren. En kompis ville ha en av Emils elgitarrer och frågade om han inte kunde tänka sig byta den mot en tatueringsmaskin.
Jag hade en vän som hade tatueringsmaskiner och tatuerade hemma. Han visste att jag var intresserad av att måla och frågade om jag ville byta en gitarr mot en tatueringsmaskin och några lektioner. Jag tänkte att visst, varför inte. Så började jag.
Men passionen för att teckna och måla hade han redan. Han visste tidigt att han hade en speciell talang för bildkonsten.
- När man skulle göra annat i skolan så blev det väl att man ritade istället, skrattar Emil åt minnet av killen som alltid ritade. Jag blev kompis med bildläraren och intresset växte, jag började måla med vattenfärg och skissade, började med akryl, airbrush och graffitti.
Och så tatuerandet då, allt tack vare det där bytet. Även om kompisen inte var någon vidare lärare, så upptäckte Emil snabbt att tatuerandet passade honom perfekt.
- Jag kände direkt att det här vill jag göra mer av, berättar han om känslan han hade under den första tiden, när han tatuerade sig själv och sina kompisar. Folk dök upp ibland och sa typ kan du inte göra nåt på mig, vad som helst typ! Det var jättekul!
Men Emil ville mer. Han bestämde sig för att förvandla hobbyn han älskade till sitt yrke.
- Jag sa upp mig och gick som lärling i tre år hos en duktig tatuerare på Söder, förklarar han.
Sedan startade han eget. Nu sitter han på välrenommerade Lifestyle Tattoo i Sundbyberg.
Där har han blommat ut som både yrkesman och konstnär. Man behöver inte spendera mycket tid med Emil för att märka att han är en ung tatuerare som verkligen brinner för sin konstform. Och han har såväl hantverkskunnandet som den konstnärliga skickligheten som krävs för att lyckas.
- Jag gör inget halvdant, förklarar han. Jag fokuserar alltid på att kunden ska få det han eller hon vill ha. Ska man göra det, så ska man göra det ordentligt. Från kvalitén på själva tatueringen till hygienen och det runtom. Allt ska vara på topp.
Det som driver honom är samma starka lust att skapa som fick honom att fastna för ritandet som liten.
Det bästa jag vet är när jag får rätt fria tyglar och får sitta ner med kunden och skissa upp en tatuering. Och sen så klart att få utföra den på kunden och förverkligen hennes dröm.
Allt fler, unga såväl som äldre, bär på sådana drömmar i våra dagar.
- Nä, det är inte bara kåkfarare och skummisar som tatuerar sig nuförtiden, skojar Emil.
I dag kan vem som helst, ung såväl som gammal, ha tatueringar, även om de inte alltid syns. Så vad ska man då tänka på när man skaffar sin första?
Jo, Emils tips är att börja med något litet, inte minst för att känna på hur det känns att tatuera sig. För även om maskinerna blivit bättre är det förstås inte helt smärtfritt.
- Fast de flesta klarar av en liten tatuering utan problem idag, maskinerna är så pass skonsamma nu, förklarar Emil.
Annars är det bästa rådet Emil kan ge att man helt enkelt ska gå in och prata med en tatuerare.
- Ja, jag tycker det. Kom in och snacka och se hur det känns. Det är aldrig för sent att tatuera sig!
