Vid 22 år hade jag hunnit med tre år på naturbruksgymnasiets trädgårdslinje, jobbat en säsong som parkarbetare och anställning i kassan på Ica. Jag trivdes med mitt jobb men kände inom mig att jag hade mer att ge. Planen var att läsa till trädgårdsingenjör eller landskapsarkitekt. Men den där inre rösten sa att jag skulle jobba med människor, kanske sjuksköterska eller lärare.
Jag hade aldrig blivit polis om inte min kompis mamma sagt den där dagen ”Emma du skulle passa som polis.” Det var nära att jag inte blev det ändå för min första reaktion var ”Va, nej!?”
Om jag ska gissa över min reaktion idag så tror jag att det berodde på att jag inte kände någon polis, jag hade ingen att fråga och ingen förebild inom yrket. Efter att ha läst lite om polisyrket insåg jag att min kompis mamma hade rätt. Polisen är till för att hjälpa människor i svåra situationer. Polisen är till för att öka tryggheten i samhället. Och det viktigaste av allt – polisen är till för att förebygga brott.
Nu har det gått 18 år sen jag påbörjade polisutbildningen och jag skulle aldrig vilja vara utan den erfarenhet, utveckling, alla kollegor och alla möten med människor som detta arbetet givit mig. Visst finns det dagar då jag önskade att jag ritade någons trädgård i stället för att se ett barn fara illa eller när någon kallar mig polishora när jag bara försöker göra mitt jobb. Men vid alla de möten jag känner att jag gjort skillnad i någons liv, ibland är vi till och med skillnaden mellan liv och död. Eller när jag får vägleda nya kollegor in i yrket. Eller när jag och kollegorna får ett skrattanfall kl 05 på morgonen för att vi är så trötta att vi inte vet vad vi heter. Då är det värt allt.
Min önskan är att jag har sått ett frö så någon får upp ögonen för polisyrket.
Kunde hon bli det som läste på naturbruksgymnasium och satt i kassan på Ica. Hon som inte kände en enda polis. Hon som är en helt vanlig människa. Hon som inte är varken jättesnabb eller jättestark men som är väldigt bra på att möta människor, ibland i svåra situationer.
Lyssna på din inre röst – kanske säger den – du ska jobba med människor och bli kollega med Emma. Kanske känner du någon som skulle bli en riktigt bra polis – säg det till personen och låt mitt frö segla vidare med vinden.
Emma Andersson
