- Jag tror att många var skeptiska i början, berättar Frida om hur omgivningen reagerade när hon valde att hoppa av gymnasiet som 17-åring för att istället satsa på tatuerandet.
Mamma undrade vad f-n jag höll på med. Men så fort hon fick se något jag gjort efter det första året så blev hon helt paff – oj, kan man göra så här på hud! Nu är hon bara jättestolt.
Det är 14 år sedan Frida valde att satsa och den unga Uppsalatatueraren och konstnären har med eftertryck visat att kritikerna då hade fel. Sedan tre år driver hon sin egen studio, Random Art, på vackra Hjalmar Brantingsgatan i Uppsala.
Det är en dröm hon har burit på sedan hon gick i åttonde klass och gjorde prao på en tatueringsstudio.
- När jag växte upp älskade jag att rita och måla och under praon förstod jag att man kunde leva på det intresset, på att skapa och göra folk glada, berättar hon. Det var en win-win rakt av!
Mycket har hänt under hennes tid i branschen. Den resa som hennes mamma gjorde under Fridas första år som tatuerare har följts av en förändring i hela samhället. Det har blivit folkigt att tatuera sig.
- Jag tror att det delvis hänger ihop med att utbudet är bättre idag, resonerar Frida. Även de som tidigare har varit kritiska till tatueringskonsten kan hitta ett motiv och stilar som passar:
I dag finns så det otroligt många duktiga artister och det går att göra tatueringar med motiv som passar nästan vem som helst, inte bara läskigt och svart, utan det går att få något vackert också.
En del av förklingen till tauteringens ökade popularitet är att det har hänt mycket även med själva tauteringsmaskinerna.
- De nya maskinerna är mycket bättre, förklarar Frida. De väger ingenting, de vibrerar nästan ingenting och de låter nästan ingenting.
Allt det här skapar en vänligare och mer inbjudande upplevelse för den som tatuerar sig. Man kan småprata med tatueraren och slipper känslan av att det är en stor maskin som borrar i en. Eller som Frida säger: “Hela upplevelsen blir snällare!”
Men smärtan då? Gör det inte ont att tatuera sig? Jo, visst finns det ett mått av smärta, menar Frida, men hur mycket är väldigt individuellt och hänger också ihop med var på kroppen man valt att placera tatueringen. Och tatueraren har ett stort ansvar att lugna:
Är det en nervös person så försöker jag vara lugn själv för att han eller hon ska känna sig trygg. Och så testar jag alltid först med ett litet streck för att de ska få känna hur det känns. Det är väldigt vanligt att folk blir förvånade över att det inte känns så mycket som de trott. Då slappnar de av.
En välkommnade atmosfär
Att möta kunderna på ett mjukt och förtroendeingivande sätt är ledord för Fridas verksamhet. Därför är Random Art ungefär så långt från en stereotyp tatueringstudio man kan komma, både inredningsmässigt och vad gäller attityden. Här finns inga dödskallar, inget blod och inga råa skämt på de räddas bekostnad.
Jag vill ju att de ska känna att de kan sitta ner med mig och berätta om sin vision eller om de är rädda, förklarar hon. Det ska inte vara en dömande eller hård stämning. Man ska kunna komma hit och slappna av och få hjälp att förverkliga det man drömmer om.
