Den långa vägen tillbaka

Mitt under promenaden slår psykosen till. Affe är övertygad om att han är död. Vännen han går där med börjar tala till honom. "Du vet vem jag är va?", säger han och Affe förstår precis. 

Det är djävulen som talar ur vännens mun. Vill han någonsin träffa sin familj igen måste han döda honom. Under den strålande sommarsolen flyger han på honom och börjar slå.

En scen ur ett annat liv

Ja, det är som en scen ur en film. Men det hände verkligen entreprenören och tatueraren Alfred Hankanen, Affe kallad, även om det är svårt att förstå det idag när vi träffas i hans studio. På bara två år har studion fått ett grundmurat gott rykte. Affe själv har gjort sig känd som en av Stockholms verkligt skickliga tatuerare inom hyperrealistisk black and gray. På väggarna hänger plagg från hans eget klädmärke Alfred H. Episoden på promenaden är ett minne från ett helt annat liv, det liv som Affe levde innan han blev nykter. 

Drömmen om ett liv som proffs

Men innan vi kommer dit måste vi berätta historien från början. Som ung var Affe inställd på en karriär som hockeyproffs. 

- Jag var helt fokuserad på det, besatt kan man säga. Folk fick inte ens röka bredvid mig för att det skulle kunna bråka med min kondis, berättar han. 

En plötslig skada förändrade allt. “En kille körde över min handled med pulsåder och allt”, förklarar han. Hockeydrömmarna fick läggas på is. I tomrummet föddes ett behov av något annat.

Kompisen: “Vi köper en maskin till Affe!”

Han hade alltid gillat att rita och han och kompisarna hade redan börjat tatuera sig, trots att de egentligen inte hade åldern inne. 

- Det var alltid jag som ritade motiven vi gick till tatueraren med, så en dag var det en polare som föreslog att de lika gärna kunde köpa en tatueringsmaskin till mig och skippa mellanhanden, berättar Affe.

“Jag blev som besatt!”

Sagt och gjort. Kompisarna la ihop sina pengar och köpte en maskin. Affe började tatuera hemma. “Jag kände direkt att jag blev som besatt, precis som det hade varit med hockeyn”, berättar han om hur han hittade sin passion för tatuerandet. Han förstod på en gång att det var det här han ville syssla med i livet.

En ny vändpunkt

Under samma tid upptäckte han dock något annat som skulle komma att få stora konsekvenser för honom och i grunden förändra hans liv. Han började dricka. 

- Jag började ändå hyfsat sent, men när det drog igång drog det igång rejält, berättar han. 

Jag kommer ihåg första gången jag drack en bärs, det var bättre än att förlora oskulden, de om t var halleluja. Det blev en besatthet det också, precis som tatuerandet blivit. Jag hade varit helt inställd på hockeyn och att bli proffs – folk fick inte ens röka bredvid mig för att det skulle bråka med min kondis! Men skadan gjorde att jag tappade den drömmen. Det blev väl som att drickandet och festandet fick ersätta det.

Spiralen nedåt

Vid sjutton år fyllda hade Affe fått en lärlingsplats på en tatueringsstudio i Solna. Han hoppade av skolan och satsade helhjärtat på tatuerandet. Samtidigt eskalerade festandet. Alkoholen kombinerades snart med tabletter, i synnerhet ecstasy. 

Det blev fort något jag gjorde varje dag. Jag tjänade några tusenlappar per dag och jag brände dem samma kväll. Jag försökte ha trehundra spänn kvar till dagen efter så jag kunde köpa ett par rena kalsonger och äta frukost, men sen var jag nollad. Jag tjänade ihop mina pengar och sen var det fest på kvällen. 

“Jag känner att jag kan göra vad jag vill!”

Den destruktiva spiralen fortsatte år efter år. Affe sjönk allt djupare ner i missbruket.

- Det var hela mitt liv till slut, jag visste inte vad jag skulle göra om jag inte hade drogerna och alkoholen. Man raderar så mycket när man festar på det sättet. Familjen försvann, vänner försvann, jobbet blev mindre viktigt, berättar han.

Uppvaknandet

Till slut var festandet det enda som fanns kvar. Någonstans förstod han att livet han levde inte kunde fortsätta. Han försökte sluta, föll tillbaka, slutade igen, tog ännu ett återfall. Sedan gick det plötsligt. Affe blev nykter. Nu är det sex år sedan. Han beskriver det som ett uppvaknande. 

- Nu får jag ju hela livet, jag känner att jag kan göra precis vad jag vill, förklarar han. Det enda jag inte kan göra är att dricka. Förut var det tvärtom. Då var det allt jag kunde göra.

En framgångsrik entreprenör som vänt sitt liv

Och nog gör han något med sitt liv. Han gör det viktigaste man kan göra som entreprenör: han satsar och förverkligar sina drömmar. 

- Jag är så taggad på livet nu, mina arbetsdagar är som 8 timmar långa meditationer, berättar han. Jag vaknar varje morgon och är så glad att få gå till jobbet.

Han driver inte bara sin egen tatueringsstudio, Affe Tattoo Studio. Tillsammans med kompanjonen Patrik driver han dessutom klädmärket Alfred H, vars kollektion han själv designat. 

Det är kläder för alla, inte minst för de som mött motgångar i livet och övervunnit dem. För mig är det en stark symbol för att jag har lyckats vända mitt liv och gjort något bra med det. Så hoppas jag att andra ska se på dem också.

“Det hade kunnat gå åt helvete”

Men minnet av den där promenaden lever kvar. “Jag har tänkt på det rätt ofta, att det hade kunnat gå helt åt helvete den gången”, berättar han och syftar på hur han hoppade på sin vän där under promenaden och slog och slog och slog. “Men han var mycket större än mig. Jag fick rejält med stryk. Och det är jag tacksam för idag. För några år sedan fick jag höra talas om en kille som råkade ut för samma slags psykos som jag. Han högg ihjäl sin polare.”