Independent Youth är en samordnare för familjehem och jourhem i Stockholm som drivs av en övertygelse. Barn och unga med flera olika diagnoser och komplex problematik förtjänar bättre stöd än vad de ofta får idag. Grundaren Victor Arian menar att lösningen är att sätta barnet i centrum och låta de individuella behoven och relationerna vara startpunkten för hur vården i familjehemmet eller behandlingsfamiljen utformas.
Modellen bygger inte minst på hans egna erfarenheter av att växa upp med ett behov av hjälp som aldrig kom.
- På den tiden i mitt hemland fanns det inga diagnoser som kunde förklara hur jag mådde eller sätta ord på svårigheterna jag upplevde, förklarar han.
Vuxenvärlden såg mig bara som en kille som visserligen var duktig i skolan, men som ändå hela tiden hamnade i bråk och inte riktigt klarade av att interagera med sin omgivning. Ingen visste vad autism innebar. Mina föräldrar kunde tjata på mig att jag skulle hälsa på folk och se dem i ögonen, utan att förstå vad det riktiga problemet var, att jag faktiskt inte kunde göra de sakerna.
Till sist fann Victor ingen annan råd än att börja självmedicinera med alkohol och droger.
- Jag fick aldrig den hjälp jag behövde, så alkoholen blev som en tillflykt eller en säkerhetsventil som hjälpte mig att hantera min psykiska ohälsa, berättar han.
Han hade behövt hjälp på riktigt, men någon sådan fanns inte. När han till slut tog sig ur missbruket fanns där en tomhet han inte varit beredd på.
Det var jättesvårt att sluta, att plocka bort alkohol och droger ur mitt liv. Jag var rädd helt enkelt och visste inte vad som skulle finnas där istället. Det låter kanske konstigt, men missbruket hade blivit som en krycka jag lutade mig mot. Jag visste inget annat, hade svårt att se hur livet skulle vara om det försvann.
Där någonstans föddes ett frö som med tiden skulle växa till en övertygelse. Han utbildade sig till ingenjör i hemlandet. Sedan flytten till Sverige har han jobbat som platschef och drivit egna företag i byggbranschen.
- Men inget av det där kändes riktigt rätt, minns han och fortsätter:
Mitt största intresse var att hitta ett sätt att hjälpa barn och ungdomar med liknande problem som jag själv haft. Jag mindes ju hur det hade varit, den där känslan av att ingen förstod mig eller var intresserad av varför jag var som jag var eller hur jag mådde. Jag insåg att jag ville jobba med att hjälpa barn och ungdomar som var i samma situation.
Han började jobba på ett SIS-hem och insåg att hans egna erfarenhet gjorde honom väl lämpad att jobba med barn och unga med liknande problematik.
- De förstod att jag verkligen förstod dem, förklarar han. Det gjorde det lätt att bygga relationer med dem och det är det enda sättet att få barn att lita på en.
För ett och ett halvt år sedan valde Victor att starta sin egen verksamhet, Independent Youth. Målet var att särskilt hjälpa den grupp barn och unga som annars ofta har svårt att få hjälp, berättar han.
Det kan vara barn med utåtagerande beteenden, samsjuklighet eller missbruk, barn som har ett extra stort behov av vuxna som står kvar och är som en familj, men som är svåra att nå fram till. Min verksamhet går ut på att hitta familjehemsplaceringar som förstår hur man ska jobba med den här gruppen. Det är en grupp som inte riktigt passar in någon annanstans och kräver ganska stora stödinsatser, mycket kunskap och erfarenhet.
Sedan starten har det gått fort framåt för Independent Youth och Victor. Behovet av stödet de erbjuder är enormt. I framtiden hoppas Victor att det ska bli möjligt för honom att jobba mer förebyggande och utveckla metoder så att barn och unga i hans målgrupp kan fångas upp tidigare, innan det blir så illa att omfattande insatser krävs.
Jag vill verkligen lösa det här problemet för vår målgrupp. Det handlar ofta om barn med funktionsnedsättningar som inte får den hjälp de behöver av samhället i tid. Jag vill utveckla en metod som gör det enklare att fånga upp dem så tidigt som möjligt.
